Jag hoppas ingen ser mig. Vill bara gömma mig! Vill resa bort och bara
vara för mig själv och mina tankar! Man kan inte alltid vara på topp fast
man oftast vill vara det. Men ibland blir det svårt, speciellt när det blir
såhär med någon man älskar. Du gav det inte ens en full chans. Du gav
upp så tidigt.. Antingen våga du inte eller så kände du press på dig. Men
man måste även kunna ta sånt. Jag ler på utsidan men gråter så grovt
mycket på insidan. Försöker låtsas att vara stark i alla fall. Vill inte att du
ska se mig svag för dig igen. Men du vet redan hur jävla svag jag är för dig
och det är mitt problem. Men jag vill ju bara ha dig här bredvid. Vi vet båda
två att det är du som har makten. Men jag ska övervinna det. Du ska inte ha
makten över mig mer. Men så fort jag tänker tillbaka så blir jag så jävla svag
och tårögd igen. Ingen fattar hur det känns så försök inte förstå er på det heller.
Blir bara så trött på såna som säger det kommer lösa sig/ vad var det jag sa?
Snälla låt mig bara vara ifred! Jag klarar mig bra själv! Behöver inte era ord
om dom ändå bara ska vara negativa. Jag älskar han och det kommer jag alltid
att göra med! Jag tror att det kommer bli bra en dag. Bara jag kan ta mig på
fötter igen. Jag verkar vara så hård men jag är så jävla svag egentligen! Snälla
kom tillbaka! Jag älskar dig nu och för alltid och minnena kommer alltid att
finnas kvar! Vi ska vara vänner och det är jag jävligt glad över! För då har jag
dig i alla fall kvar på ett sett! Jag vet att jag tvivlat ibland. Men jag har alltid innerst inne varit så jävla säker på vad jag velat! Vet inte varför det blev såhär. Det vet nog ingen av oss! Vi kanske bara behöver vara borta ett tag från varandra. Jag är nästan säker på det. För så har det varit förut ju. Att vi varit borta från varandra för att se vad vi kännt och då har vi hittat tillbaka till varandra! Jag älskar dig mer en något annat! Fatta det! Inse!