Jag sitter och funderar på om livet kommer bli mycket bättre än så här. När jag väl tror att jag lyckats gå vidare så faller jag så jävla hårt tillbaka. Är det så det ska vara? Är det inte då man ska stå på sina fötter och klara av allt? Jag sitter också och funderar på vart tiden egentligen försvunnit. Allt det som var bra en gång i tiden är rena rama helvetet idag! Allt går snett! Jag vill inte mer! Jag vill vara lycklig känna lycka. Jag trodde jag hade funnit det hos dig, men nej. Allt vart bara fel. Jag vet att jag är lika mycket delaktig i det som du! Jag vill tillbaka men ändå inte. Jag försöker se hur min framtid ska se ut. Men jag lyckas inget bra! Jag vill inget helldre än att allt ska ordna upp sig och bli bra! Jag älskar ju dig.

I wanted this poem to be simple,
No difficult words to frighten you,
I can’t wrap my arms around you now,
So I let my words reach you somehow.

I only want to say … I love you,
Don’t be amazed, don’t even ask why,
Because even I can’t count the ways…
The times you brought a smile on my face.

You, my strength and inspiration,
The better half that keeps me whole,
I am assured when you hold my hand,
That the ground won’t shake on where I stand.

I put every ounce of caution,
Not to break you down into tears,
And if you’ll search my heart you’ll see,
Reasons why you should be with me.

Through all those years… good and bad,
I fin’lly learned to love you more,
Believe these words because it’s true…
I swear, my heart belongs to you.