:)
Jag ser skräckbilder då jag kollar bakåt i tiden. Men jag ser även romantiska stunder.
Jag saknar någon att hålla i min hand, någon att kalla älskling, någon att ge all min kärlek till, någon att somna bredvid och någon att kolla på film med.. Jag går här ensam på vägen. Jag önskar att det vore någon som ville följa med på min stig. Någon som vill hålla min hand genom livet... Men jag hittar ingen. Jag känner mig så ensam.
1.
Jag vet inte riktigt om det är mitt egna fel att det vart såhär.. Jag kanske förtjänade slagen ifrån er. Jag trodde verkligen på dig och dina ord. Men sen kom slagen, jag minns det som det vore igår. Du puttade ner mig för stentrappan, du sa förlåt det var inte meningen men du sa det på ett sånt där sätt så man inte menar de. Du hjälpte mig in frågade om jag ville ha is. Jag skrek på dig. Sen skulle du åka iväg igen och jag ville inte det så jag ställde mig vid dörren du smällde igen den stenhårt, mitt knä var i vägen, pratade samtidigt med polisen. Dom hörde hur jag skrek men sen bröts det. Sen ringde jag upp och dom kom till platsen. Vi pratade och jag följde med polisen, dom skjutsade hem mig.
Jag förlät dig för jag trodde du inte skulle göra om det. Men sen var det dags igen. Vi skulle sova och du störde dig på att jag smsade, du gick och lade dig i gästrummet men jag ville att du skulle sova bredvid mig. Så jag gick efter. Du putta ner mig från sängen. Jag fick med mig täcket ner och virrar in mig i det lite snabbt för det var kallt. Du drog tag i täcket och mig och drog mig in i andra rummet. Sen säger jag bara att din mobil låg där, då kommer du och hoppar på min mage och skriker åt mig, jag vart rädd. Riktigt rädd. Jag ringde polisen men inte om de. Men dom kom och jag fick än en gång åka med dom hem.
Jag förlät dig gång på gång, men du vart aldrig bättre. En gång som jag minns tydligast av allt det var den gången i bilen, vi skulle åka väg. Jag fråga om du hade tagit droger. Du vart helt galen åkte tillbaka till Skägget du skulle släppa av mig men jag ville först ha svar. Men sen började vi gräla igen. Och du höjde din hand ännu en gång emot mig. Du puttade ut mig från bilen och åkte därifrån jag hade ont så in i helvete ont. Fick åkte till akuten. Fick gipsskena det var den varmaste veckan på hela sommaren. Jag kommer ihåg. Det var natten till min brors födelsedag som jag fann mig på akuten. Det är därför jag kommer ihåg den så väl.
Jag förlät dig igen och denna gång vart allt bra. Du rörde mig inte mer. Du hade väl fått nog, men det kanske bara var för att vi bara träffades några timmar då och då. Jag var rädd att ställa frågor så höll istället käften.
Jag kunde inte dra mig ur. Jag älskade dig för mycket. Gav dig allt du ville ha.Men det ända jag fick utav dig det var lite kärlek då du ville ha något av mig. Du sa jag älskar dig.Jag gav dig hela mitt hjärta. Men sen kom dagen då du lämnade mig och jag vart ensam igen. Du hade stulit mina dagar, du hade krossat mitt hjärta. Du fick mig till psyket för du skada mig både psykiskt och fysiskt. Sista gången vi träffades kommer jag ihåg så väl. Jag åkte ut till dig med några killkompisar för att hämta det sista av mina saker. Du tog fram en yxa och hotade mig med den. Jag vart rädd och förbannad. Ville gå fram och slå till dig. Men då hade jag väl fått yxan i ryggen.
Det gick 8 månader. Sen sågs vi igen. Men inte som vänner inte som något. Jag såg dig gå där. Med din bästa vän.. Det var rättegång. Det hade blivit rättegång. Jag ville inte men var så illa tvungen. Vi satt där på rättegången och allt det du gjorde mot mig bara snurrade runt i huvudet på mig. Jag var rädd.. Rädd för att du skulle leta upp mig efter. Du fick din dom och jag vann. Jag är än idag rädd för dig. Rädd för att möta på dig. Jag vet att du brukar handla i affären nedanför mig. Jag är rädd för att möta på dig. Rädd för att du ska ge mig stryk igen!
2.Några månader efter berättelsen där uppe innan rättegången och allt..
Började gå vidare. Hittade en annan. Jag var försiktig vågade inte ge allt. Men jag gav ändå lite. Rädd för att det skulle bli som då. Det gick bara några dagar sen så kom flaskan till. Flaskan vart min bästa vän för några veckor, sen vart det bara värre och värre. Börja med andra saker. Men jag insåg fort att det var inget för mig. Jag återvände hem den dagen då du höjde din hand emot mig. Du trodde jag hade varit otrogen. Du slog in mig i betongväggen, du höll fast mig och höll för min mun. Du sa att jag kunde andas. Men jag fick ingen luft fick panik. Lyckades få bort dig. Sprang in till köket och försökte hitta skydd. Fick tag i en kniv. Men jag såg din hand komma närmare och närmare den. Vågade inte hugga trodde bara du skulle bli rädd.. Men det vart du inte. Jag kastade bort kniven och du kastade in mig i överskåpet till kylen som stod på golvet. Jag försökte göra allt för att du skulle sluta. jag sparkade dig i magen. Sen sprang jag in på rummet igen. Du kom efter. Du var arg. Såg hur dina ögon var svarta. Lyckades smsa din bror och bad han ringa mig. När han ringde mig så tog du min mobil och sprang in på toan jag sprang upp till grannen bad han ringa polisen. Polisen kom. Och din bror kom. Jag fick följa med till polisstationen dom förhörde mig. Sen ringde jag till min pappa som kom efter mig. Åkte upp till akuten kände att något var fel, hade spräckt trumhinna, fick ligga kvar för dom ville röntga min nacke. Låg på akuten i 7 timmar för det som du gjorde emot mig. Jag hamnade på skyddat boende. Dum som jag var åkte jag tillbaka till dig ändå.
Satt på bussen i timmar för att komma till dig. Satt ute och vänta på att bussen från Motala skulle gå, det var kallt jag frös. Men när jag kom till dig så sket du i mig. Jag fick ingenting tillbaka. Jag fick bara skit. Du behandla mig som din slav. Jag insåg inte detta. Jag var så jävla dum och trodde dina ord men varje gång jag kom till dig vart jag lika sviken som alla andra gånger. Jag blev så sviken. En dag då jag kom till dig du hade fest. Vi börja bråka du slängde ner mig på marken. Satte dig på mig och tog strypgrepp. Jag var full fatta inte riktigt vad som hände. Ser polisen komma, ser ambulansen komma. Fick åka med dom till akuten i Motala men jag orkade inte vara på akuten. Hade fått spräckt trumhinna igen. Ville inte åka tillbaka till dig. Fast ville ändå.
Sen en dag ser jag dig med ditt ex. Och hela min värld rasade ner igen. Jag hade gett dig allt, kom när du ville att jag skulle komma. Gjorde allt för dig men fick bara skit tillbaka.
Jag sket i dig och försökte gå vidare. Jag är så rädd för att bli kär igen. Men jag saknar ändå känslan. Men jag har ett skal utanpå som ingen kommer få komma in i för jag är så jävla rädd. Rädd för att jag ska hamna hos fel kille igen. Rädd för att bli kär i någon som ändå bara kommer slå mig och svika mig tillslut ändå. Jag hatar det här. Och jag är så rädd att falla tillbaka igen Rädd för att falla för charmen som bara egentligen bara är ytlig och för att man ska fastna för personen så man sedan inte kan lämna dom.. Ingen förstår hur jag egentligen mår!
Folk tror att jag orkar hur mycket som helst och att dom kan leka med mig men jag är också bara en människa, inget sexobjekt eller slav, eller boxningssäck. Jag är människa jag med, med känslor. Jag tror aldrig att jag kommer våga visa känslor igen. För när jag börjar få känslor nu så tar jag avstånd istället. Jag vågar inte satsa. Jag har gett upp hoppet om vad allt man nu kallar kärlek. Folk säger lär känna personen innan du blir tillsammans med han, men även en sån person kan bli dum i huvudet och börja slå.
Jag förstår inte vad jag gör för fel? Jag vill ju bara känna kärlek. Känna att någon bryr sig om mig. Jag vet jag har vänner som sagt åt mig att jag är underbar och att jag än dag kommer finna den rätta som är underbar och snäll emot mig och verkligen visar att han vill ha mig. Men jag tar inte in det. jag vet inte varför men jag har väl helt enkelt slutat tro på killar. Jag litar inte på någon kille längre. Den killen som får mig att verkligen inse att det finns snälla killar som inte slår tjejer och som gör allt för en tjej den dagen ska jag börja fundera på att ta bort mitt onda skal!
Jag vill försöka om jag hittar en kille, men han ska förstå mig då att jag kommer vara tillbakadragen och rädd till en början! Jag kommer vara osäker och svartsjuk, men det kommer gå över tillslut!
